Copyright Helsingin eläinsuojeluyhdistys HESY ry

Helsingin eläinsuojeluyhdistys HESY ry

Tiedote 16.10.2012

Hevosalan luovuttava väkivaltaisista koulutuskeinoista

 

 

Helsingin eläinsuojeluyhdistys HESY ry ja hevosten parissa pitkään työskennelleet ammatti-ihmiset ovat huolissaan hevosten koulutuksessa, hevoskilpailuissa ja hevosharrastusten parissa esiintyvästä väkivallasta ja pakottamisesta. Äärimmäisenä esimerkkinä voidaan mainita hevosurheilussa esiintyvät epäkohdat, kuten apuohjilla pakottaminen, raipalla lyöminen ja kannuksilla potkiminen sekä pitkäkestoinen stressi, jota lajityypillisten tarpeiden sivuuttaminen aiheuttaa hevoselle (kts. Lista 1). 

Suomen ratsastajaliiton (SRL) säännöissä todetaan, että hevoselle ei saa aiheuttaa tahallisesti kipua. Lajikohtaisissa säännöissä nämä kiellot kuitenkin pyörretään. Esimerkiksi estesäännöissä lukee, että hevosta ei saa lyödä kuin kolme kertaa peräkkäin raipalla ja että raipan käyttö on kohtuutonta, jos hevosen nahka rikkoutuu.

Tällaiset säännöt rikkovat räikeästi eläinsuojeluasetusta (12 §), jossa kielletään eläimen väkivaltainen käsittely, potkiminen sekä lyöminen eläintä vahingoittavalla välineellä.

– Jos lyömisen raja menee siinä, kun hevosesta tulee verta, niin raja on vedetty liian pitkälle. Väärinkäytökset ja hevosen satuttamisen salliva asenneilmapiiri on kitkettävä hevoskilpailuista. Esille on nostettava liiton sääntöjen todellinen henki: kivun aiheuttamisen kieltäminen. Hevoseen ei saa suhtautua kuin urheiluvälineeseen, sillä kyseessä on tunteva eläin, HESYn puheenjohtaja Hannele Luukkainen selventää. 

Hevosia käsitellään kovalla kädellä huipputasollakin, mistä ovat esimerkkeinä Lontoon olympialaiset ja viime vuoden Horse Show. Erityisen kritiikin kohteina ovat olleet tuomarit ja stewardit, jotka eivät ole puuttuneet liialliseen kannusten käyttöön ja pahannäköiseen rullaukseen, vaikka kouluratsastussäännöissä todetaan, että hevosen kuuliaisuus ei saa olla pakonomaista tottelemista.  Rullauksessa eli rollkur-menetelmässä hevosen kaulaa ja päätä pakotetaan äärimmäisen alas asentoon, jossa se ei näe eteensä ja jossa pahimmillaan sen nieleminen ja hengitys vaikeutuvat.

– On järkyttävää, että kilpailuraati saattaa katsoa selkeitä sääntörikkomuksia läpi sormien keskeyttämättä tai hylkäämättä kilpailijan suoritusta. Kun kansainvälisissä ja laajalti uutisoiduissa kilpailuissa meno on näin villiä, voi vain kuvitella, mitä radan ulkopuolella tapahtuu. Täytyy muistaa, että huipulla ratsastavat ovat lajinsa edustajia ja monien nuorten ratsastajien idoleita, MM-tason kilpailijana, tuomarina ja valmentajana vikellyksessä toiminut ja vuosia alaa läheltä seurannut Katariina Alongi tarkentaa. 

Hevosala kaipaa nyt perusteellista asennemuutosta. Ratsastuksen siistimisen täytyy lähteä jo ratsastuskouluista. Niiden olisi hyvä kitkeä opetuksestaan ajatusmallit, joilla hevosen väkivaltainen kohtelu oikeutetaan. Raipan kipua aiheuttavaa käyttöä tai suutaan aukovan hevosen turparemmin kiristämistä ei saa perustella hevosen tottelemattomuudella, sillä tosiasiassa hevosen vastustelun syynä on useimmiten pelko, kipu ja se, että hevonen ei ymmärrä, mitä siltä vaaditaan.

Samasta syystä tuomari-, stewardi- ja opettajakoulutukseen on sisällytettävä etologiaa eli eläinten käyttäytymistiedettä, hevoskilpaurheilun pisteytyskäytäntöjä on muutettava ja kovista koulutuskeinoista on luovuttava.

– Ratsastus muuttuisi olennaisesti, mikäli kilpailuissa jaettaisiin pisteitä hevosen sijaan ratsastajalle sillä perusteella, miten hän saa hevosen parhaat puolet esiin, ja mikäli sääntörikkomusten seuraamuksia tiukennettaisiin. Etologian tuntemus auttaisi tuomareita huomaamaan hevosen eleistä kilpailijan ylilyönnit ja puuttumaan niihin. Hevosalalle tekisi ylipäätään hyvää luopua pääosin kuriin ja rangaistukseen perustuvasta koulutuksesta, koska positiivisen asenteen suosiminen muuttaisi hevosen asemaa välineen roolista harrastuskumppaniksi. Samalla se nostaisi hevosurheilua lajina 2000-luvun asenteita muutoinkin vastaavaksi, hevoskouluttaja Minna Lindström summaa. 

Lista 1: Hevosurheilussa esiintyviä epäkohtia
* Raipan ja kannusten käyttö muina kuin merkinantovälineinä, kuten esimerkiksi pakottamis- ja rankaisukeinoina.
* Turpahihnan yletön kiristäminen hevosen suun aukomisen estämiseksi.
* Erityisen kovalla kädellä ratsastaminen ja siihen liittyvä rollkur-menetelmä, jossa hevosen kaulaa ja päätä pakotetaan äärimmäisen alas asentoon, jossa se ei näe eteensä ja jossa pahimmillaan sen nieleminen ja hengitys vaikeutuvat.
* Ratsuhevosten liian vähäinen liikunta ja eläminen eristyksissä.
* Loukkaantumisen pelossa kilpahevosia ei päästetä laiduntamaan tai tarhaamaan lajikumppaneiden kanssa, eivätkä ne tämän takia myöskään totu lajilleen tyypilliseen laumaelämään. 
* Hevosten ulkoilutarhat ovat usein liian pieniä.
* Kilpa-areenoilla tapahtuvat sääntörikkomukset ja väärinkäytösten rankaisematta jättäminen näyttävät huonoa esimerkkiä lajin harrastajille ja lajista kiinnostuneelle yleisölle.

Lisätietoja:

HELSINGIN ELÄINSUOJELUYHDISTYS HESY ry

Hannele Luukkainen, puheenjohtaja p. 040 547 7770,
hannele.luukkainen(a)clarinet.fi

Erja Veivo, tiedottaja p. 040 577 4733,
erja.veivo(a)hesy.fi

Minna Lindström p. 050 534 4640,
minna.lindstrom(a)tunnehevonen.fi

Katariina Alongi p. 1 831 212 2691
(Alongi asuu Yhdysvalloissa ja on parhaiten tavoitettavissa Suomen aikaan aamulla ennen kello 8.00 ja iltaisin kello 18.30 jälkeen.),
katariina.alongi(a)luukku.com
 


 

 

Copyright Helsingin eläinsuojeluyhdistys HESY ry

Pressmeddelande 16.10.2012

Helsingfors djurskyddsförening HESY r.f.

 

 

Hästbranschen borde avstå från våldsamma träningssätt

Helsingfors djurskyddsförening HESY r.f. och människor som jobbat länge med hästar är oroade över det våld och tvång som förekommer i samband med träning av hästar, hästtävlingar och hästhobbyer. Som ett extremt exempel på missbruk som förekommer i hästsporten är hård användning av hjälpmedel: tvinga med tyglar, slå med spön och sparka med sporrar. Ett annat exempel är den långvariga stress, som pågrund av försumning av de art enliga behoven orsakas hästen (se Lista 1).

I Finlands Ryttarförbunds regler står det att man inte med flit får orsaka hästen smärta. Dessa regler kringgås i de olika ridsporternas regler. Till exempel i banhoppningens regler står det att man inte får slå hästen mer än tre gånger efter varandra med ett spö och att bruket av spö är orimligt ifall hästens skinn går sönder.
Regler som denna bryter odiskutabelt mot djurskyddsförordningen (12 §) där djurens våldsamma behandling, sparkande och slående med ett redskap som skadar djuret, förbjuds.

– Ifall gränsen vid att slå går där, att hästen blöder, har gränsen dragits för långt. Missbruk och en attityd som tillåter skadande av hästen måste avlägsnas från hästtävlingar. Man borde istället lyfta fram förbundets reglers egentliga anda: att förbjuda orsakandet av lidande. Man skall inte inställa sig till hästen som om den är ett sportredskap eftersom hästen är ett förnimmande djur, förtydligar HESY: s ordförande Hannele Luukkainen.

Man handskas hårdhänt med hästar också på toppnivå som till exempel vid de olympiska spelen i London och förra årets Horse Show. Speciellt domarna och stewarderna har fått kritik då de inte ingripit i överdrivet bruk av sporrar och hyperflexion som sett hemskt ut, även om reglerna för dressyr fastställer att hästens lydnad inte skall vara tvångsmässig lydnad. Vid hyperflexion/träningsmetoden rollkur tvingar ryttaren med hjälp av tygeln hästen att böja in huvudet mot bringan i en överdrivet rund och djup form där den i värsta fall har svårt att svälja och där dennes andning försvåras.

– Det är chockerande att tävlingsrådet kan se tydliga brytningar av regler mellan fingrarna utan att avbryta eller diska tävlarens prestation. När detta sker i tävlingar som är internationella och får mycket plats i medierna kan man bara inbilla sig vad som händer utanför banan. Man måste komma ihåg att de som rider på toppen representerar sina ridsporter och är många unga ryttarnas idoler, säger Katariina Alongi som tävlat och varit domare och tränare på VM-nivå i voltige och som följt med branschen på nära håll i åratal.

Hästbranschen är i behov av en grundlig attitydförändring som skall starta från ridskolorna. Det skulle vara bra om ridskolorna skulle slopa tankemodeller som berättigar hästarnas våldsamma behandling. Att använda ridspön på ett sätt som orsakar smärta eller att spänna nosgrimman på en häst som öppnar sin mun skall inte motiveras med att hästen är olydig eftersom det i verkligheten oftast är rädsla, värk och det att hästen inte förstår vad som förväntas av den, som är orsakerna till att den motsätter sig.

Av samma orsak skall man i domar-, steward- och lärarutbildningar inkludera etologi, det vill säga läran om djurs beteende och ändra på ridtävlingsportens poängsättningspraxis och avstå från de hårda träningssätten.

– Ridningen skulle förändras väsentligt ifall man i tävlingar skulle dela poäng till ryttaren istället för hästen enligt hur ryttaren får fram hästens bästa sidor och ifall man skulle se till att reglernas missbruk skulle leda till strängare följder. Kunskap om etologi skulle hjälpa domarna att från hästarnas gester lägga märke till tävlarnas överdrivna sätt och ingripa. På detta sätt skulle det för hela hästbranschen vara bra att avstå från träning som baserar sig på disciplin och straff eftersom gynnandet av en positiv attityd skulle förändra hästens roll från ett redskap till en hobbykumpan. Avståndstagandet från träning som baserar sig på disciplin och straff kunde lyfta hästsporten till en sportgren som skulle motsvara 2000-talets allmänna attitydklimat summerar hästskolaren Minna Lindström.

Lista 1: Missbruk som förekommer i hästsporten
* Bruk av ridspön och sporrar till annat än markeringsredskap, som till exempel till att tvinga eller straffa.
* Att spänna nosgrimman överdrivet i syfte att hindra hästen att öppna sin mun.
* Att rida aggressivt och träningsmetoden rollkur där ryttaren med hjälp av tygeln tvingar hästen att böja in huvudet mot bringan i en överdrivet rund och djup form och där hästen inte ser framför sig och där dennes sväljande och andning i värsta fall försvåras.
* Ridhästarnas brist på motion och liv i isolering. 
* På grund av rädsla av att tävlingshästar skadar sig får de inte beta eller släpps de inte ut i hagen med sina art kumpaner och blir därför inte vana vid det art typiska livet i flock.  
* Hästarnas inhägnader är ofta för små. 
* Brytande mot lagar vid tävlingsarenorna och det att man inte straffar för missbruk visar ett dåligt exempel till dem som har hästar som hobby och den publik som intresserar sig för hästsporterna.

 

Tilläggsinformation:

Helsingfors djurskyddsförening HESY r.f.

Hannele Luukkainen, ordförande tel. 040 547 7770,
hannele.luukkainen(a)clarinet.fi
Erja Veivo, informatör tel. 040 577 4733,
erja.veivo(a)hesy.fi 

Minna Lindström tel. 050 534 4640,
minna.lindstrom(a)tunnehevonen.fi 

Katariina Alongi tel. 1 831 212 2691 
(Alongi bor i USA och kan nås bäst Finsk tid på morgonen före kl. 8.00 och på kvällen efter kl. 18.30) katariina.alongi(a)luukku.com
 

 

 

Copyright Helsingin eläinsuojeluyhdistys HESY ry

Press release 16.10.2012


Helsinki Humane Society HESY ry



The horse industry should abandon violent training methods

Helsinki Humane Society HESY ry ( The Helsinki Society for Animal Protection) along with certain horse industry professionals are concerned about the violence and coercion used in equestrian competitions and in the every day training and handling of horses.  Extreme examples of this conduct in equestrian sports include forcing the horse using auxiliary reins, hitting with a whip and kicking with spurs as well as prolonged stress caused by ignoring the horses’ species-specific needs (see Appendix 1).  


The rules of the Equestrian Federation of Finland (SRL) state that a horse should not be forced into obedience and that a horse should not be deliberately subjected to pain.  In the discipline-specific rules, however, these injunctions are taken back. In show jumping, for example, the rules state that a horse should never be hit more than three times in a row and that excessive use of the whip is considered to have occurred when a horse’s skin has been broken.

Rules like this are in blatant violation of Finland’s Animal Welfare Act (12§),  which prohibits the violent handling of any animal as well as kicking and hitting with any damaging instrument.  

– If the limit of excessive hitting is not reached until the horse is bleeding, it has been taken too far.  This type of misconduct and the permissive atmosphere allowing such violence should be weeded out from equestrian sports. We need to bring the true spirit of the rules to the forefront and forbid riders from causing pain to horses.  A horse should not be treated like a piece of sport equipment. It is a sentient, feeling being, states Hannele Luukkainen, the chairman of HESY.   

Cases of horses being manhandled are seen at higher levels of the sport as well. Recent examples occurred at the London Olympics and at last year’s Helsinki International Horse Show. Judges and stewards, in particular, have been under scrutiny and have been criticized for not interfering with excessive spurring and rollkur.  Rollkur is a training method in which the horse’s neck and head are forced into an extremely low position.  In rollkur, the horse cannot see where it is going and, in the worst cases, is unable to swallow or breathe properly. 

– It is shocking that the competition jury can be exposed to such clear rule violations without interrupting or disqualifying the competitor’s performance.  When such abuse happens in international competitions, which are widely covered by news organizations, one can only imagine what happens outside the competition ring. We must remember that the top riders are representing their disciplines and are often idolized by many young riders, states Katariina Kaartinen Alongi, who has followed the international equestrian scene closely as a coach, judge and competitor of vaulting.   

The horse industry needs an attitude change.  The clean up of equestrian sports should already start at the riding school level.  Riding schools need to discard their old teaching models, in which violence towards horses is accepted. The fact that a horse misbehaves cannot be used to justify inflicting pain with a whip or tightening the nose band to keep its mouth closed.  Misbehavior on the horse’s part is usually caused by fear, pain or the fact that the horse does not understand what is being asked of it.   

For the same reason, all training programs for judges, stewards and teachers should include ethology, the science of animal behavior.  In addition, scoring practices in equestrian events should be changed, and harsh training methods should be abandoned.  

– Riding would change significantly if rule violations were tightly sanctioned and if, instead of solely scoring the horse in a competition, the rider would also receive scores based on how he can bring out the best in the horse.  Knowledge of ethology would help judges recognize when the riders are pushing the horses too far and make it easier to interfere in such cases. In general, the horse industry could benefit from a shift in training methods: from those based on discipline and punishment towards a more positive approach.  A horse would be viewed more as a partner rather than as a piece of equipment, which in turn would bring equestrian sports to reflect the general attitude of the twenty-first century, says horse trainer Minna Lindström.   

Appendix 1.  Violations seen in equestrian sports:

* Use of the whip and spurs for other than signaling, for example forcing or punishing.
* Excessive tightening of the noseband to prevent the horse from opening its mouth.
* Riding with a particularly hard hand as well as using the rollkur-method, in which the horse’s neck and head are forced into an extremely low position, disabling the horse from seeing where it’s going and, in the worst cases, from swallowing or breathing properly. 
* The isolation and lack of exercise of a riding horse. 
* Compared to the horse’s size, a stall is very small and non-stimulating, which causes the horse stress.
* For fear of injury, competition horses are not allowed to graze with their con-specifics, and, for this reason, they are not accustomed to the herd life specific to their species.  
* Horse paddocks are too small, and horses often spend time in them without the company of another horse.  
* Rule violations are overlooked at competitions, and the violators are setting a bad example for other equestrians as well as the general public who are interested in equestrian sports.  

More information:

Helsingin eläinsuojeluyhdistys HESY ry (Helsinki Humane Society)

Hannele Luukkainen, chairman p. +358 40 547 7770,
hannele.luukkainen@clarinet.fi

Erja Veivo, press secretary p. +358 40 577 4733,
erja.veivo@hesy.fi

Minna Lindström p. +358 50 534 4640,
minna.lindstrom@tunnehevonen.fi

Katariina Alongi p. 1 831 212 2691
(Alongi lives in California and is best reached between 8am and 8pm PST) katariina.alongi@luukku.com